PRAON SOM BIBLOTIKARIE :)

Hej alla glada Åmålsbor !

Jag skulle vilja berätta om två st väldigt roliga dagar som prao-elev på Åmåls biblotek.

Jag anlände kl 07.58 till entren och blev insläppt i det stora bibloteket. När den guidade vandringen ägt rum fick jag gå upp till huvudkontoret och bekanta mig med den göteborska skönheten Ellinore , men var antagligen liite för gammal för mig . Snart fick jag en uppgift . Det var ju den stora VÄRLDSBOKDAGEN nästa dag så så Ellinore lärde mig att göra tabeller med flaggor från olika länder - jag har hittat min livsuppgift ! Sedan var det dags för fika . Bara smaken av chokladen de hade där fick mig att vilja bli biblotikarie på heltid . Efter mellanmålet ( chokladens sötma låg fortfarande i munnen ) fortsatte jag med flaggorna . Några timmar senare , efter något utropat "gött" av Ellinore, började jag bli snabb på det och hade gjort tillräckligt många . Då gick jag ner och inspekterade några intressanta böcker. Bland annat så fångade min gamla favorit "Janne, min vän " av Peter Pohl åter mitt intresse . Det var självklart ett bra ämne att diskutera med någon som jobbade på ett biblotek och många gillade den lika mycket som jag - kul att ha samma smak som sådana bokexperter. Efter några blickar bortåt filmhyllan tvingade jag mig att gå dit och se på utbudet . De flesta av mina favoriter fanns där - som tur var . Ett tag fick jag blogga , det var roligt så här sitter jag nu igen och kan inte slita mig . Nästa dag blev det mycket förberedelser inför öppnandet. Vi bar stolar , radade upp böcker och satte upp affisher . Senare på dagen kom det några gittarister som skulle underhålla folket som åt soppa . Jag fick uppdraget att vara kassör och skötte betalningen :) .

Jag vill bara passa på att tacka alla på bibloteket så mycket för att jag fick vara där , och speciellt Ellinore som hittade på det näst intill omöjliga jobbet på slutet - att sortera in tillbakalämnade böcker . Hoppas att jag kan komma och hälsa på snart igen

Gladiator .

Ett filmtips som jag väldigt gärna vill dela med mig av är Gladiator . Det är en film från 2001 med Russel Crowe i huvudrollen . De fem oscar som filmen fick var ändå inte tillräckligt för att understryka hur BRA den är ... tycker jag . Stämningen i filmen är hela tiden väldigt hemsk och sorglig , en sådan film måste ha en så kallad hjälte för att styra upp det hela . Denna hjälte är Maximus(Russel Crowe) som är general för stora delar av de romerska härarna 150 år efter Kr. Han har vunnit hårda strider mot barbarer med hjälp av storslagna taktiker . Den gamle Kejsaren är med i kastellet ( där soldaterna vilar efter striden ) och på sin ålders höst ska tänka en lämplig efterförljare till tronen . Hans son Commodus(Jaquin Phenix) har inte tillräckliga kunskaper om situationen så Kejsaren bestämmer sig att låta Maximus få ta över . Maximus har ju kontroll över de romerska styrkorna , vilket är otroligt viktigt för att komma och bli högre stående i samhället . Den kejsare som har armén emot sig levde inte länge. Den gamle kejsaren Marcus Arelius framför sina tankar till Maximus - som bara vill åka hem till sin familj . Han har krigat i nästan 3 år och drömmer om att återgå till sina forna sysslor och bli bonde " det är lättare att skölja av sig lera än blod... " Marcus berättar också för sin son om antagandet. Commodus blir helt ifrån sig och dödar sin far . Generalen Maximus är den ende som förstår att Marcus Arelius inte dog i sömnen utan att han blev mördad . Han hann inte offentliggöra sin efterträdare , alltså blir hans närmaste kejsare. Commodus anar oråd och beordrar att Maximus ska bli avrättad , i tystnad därför att inte för många ska förstå vad som pågår. Generalen lyckas döda sina bödlar och rider förtvivlat hem - hans familj är i fruktansvärd fara ! När Maximus kommer hem ser han det ... Hans fru och son är hängda och åkrarna brända. Detta är så omtumlande att han svimmar , trött av att ha ridit så fort och långt. Några slavhandlare hittar honom och helt plötsligt är Maximus en slav - inte värd någonting . Så småningom inser några handlare att detta är en slagskämpe . Han får bli en gladiator , en tjänare åt folket . Dödsdömda blev ofta gladiatorer och fick kämpa mot varandra tills någon av dem dog . Maximus gör allt för att överleva , han är det enda vittnet till mordet på den riktige kejsaren. Commodus är nu caesar och har återinfört Spelen - vilket Marcus Arelius förbjöd. Efter några år , när många gladiatorer dött , åker de överlevande till Rom . På den mäktiga arenan Colloseum får de nu kämpa . Snart förstår den falske Kejsaren och Maximus varandras närvaro och Commodus vill till varje pris döda den forne generalen . (från filmen , när Commodus pratar med Maximus sista gången ) "Generalen som blev en slav , slaven som blev en Gladiator . Gladiatorn som utmanade kejsaren . Är det inte en lysande historia ? Nu vill folket höra hur den slutar. Vad skulle vara större än om själve Kejsaren kämpar mot dig , Maximus ? ( Generalen talar ) Jag kände en man en gång som sade : döden ler mot oss ibland , det enda man kan göra är att le tillbaka . (Commodus) Jag undrar... Log din vän mot döden när den gästade honom ? (Maximus) Det borde väl du veta , det var din egen far . "

Ridley Scott har regisserat denna enastående film , som innehåller allt - från äventyrliga scener till blodiga krig . Allt han ville var att åka hem , men såklart hände motsatsen . Många kända skådespelare slog igenom i den här filmen bl.a Jaquin Phenix och Russel Crowe . Crowe visar på en otroligt välspelad roll som han också fått flera pris för.

Janne, min vän - den bästa skönlitterära boken Någonsin!

Hej allihop :) jag ska recensera en bok som har fått mig att fundera , fått mig att konstatera att detta verkligen har varit en upplevelse . Det är en väldigt märklig bok och språket som inges är av det riktiga "södersnacket" vilket ger inlvelse i hur det talades bland invånarna då .
Boken utspelar sig i ett killgäng som vistas på söders höjder. Krille ska börja på Södra latin och han förstår att det kommer dra honom från sina kompisar. De andra stolta grabbarna prioriterar sina cyklar framför skolan och ser inget fel med det. Plötsligt när han en dag på väg till skolan cyklar Krille , kommer det upp någon bakifrån - och prejar ! Krille vänder sig om och ser en tjej ! Var har han sett henne förut ...? Pippi är närmast släkt med hans utseende bestämmer sig Krille slutligen för . - Hej jag heter Janne , vad heter du? Jaså , jaha tjejen hette Janne . Långa livet hade lärt Krille att om en kille såg ut som en tjej så var han inte särskilt intresserad av att prata om sitt utseende. Vad hade fått den där killens cykel att preja så perfekt ? Var det en slump eller ?

Jannes vänskap lämnar ständiga frågetecken efter sig och Krilles liv blir två liv , ett med Janne och ett i den nya traditionstyngda skolan.
Krilles föräldrar märker så småningom att det är någonting fel med denna högst ovanliga vän med rött hår och väldiga mängder fräknar ( Krille lär sig fort att inte nämna Jannes yttre , eftersom det några gånger för stora konsekvenser :

" Vi brukade lira nigger på skolgården när skolan hade stängt , vaktis lät mig vara kvar och gillade mig av någon konstig oviss anledning . Det började så småningom växa upp några gymnasister och det var bara ett ynkligt staket som skiljde oss åt från dessa fantomer. Såklart tog de snart bollen och i sådana lägen vet man inte riktigt vad som är bäst att göra. Antingen försöker man ta bollen , men Södra latins äldre elever brukar gilla handboll och flera spelar ofta den sporten . Eller så struntar man i bollen men då kan de starta en egen turnering . Spelet var förlorat om man såg den flyga nedåt Götgatan , eller så hittade man flera månader senare långtihelvete bort vaktad av någon gubbjävel som fått den på bilplåten och skulle säga sin mening"

Det är en väldigt sorglig bok som lämnar slutet öppet åt funderingar vilket utmärker den så bra . Det hela börjar med att en polis förhör grabbarna i gänget (då Janne inte var "upptäckt" än ) och drar upp Jannes byxor - tangerinos heter de ! brukar Janne säga - och andra saker han inte lämnar ifrån sig . Man förstår direkt att det inte står rätt till med denna gestalt , som Krille på senare tid får farliga känslor för... Janne , min vän kan man läsa om och om igen och hitta nya detaljer varje gång , allt är så fint beskrivet med Peter Pohls fantastiska förmåga att man inte kan sluta läsa ! Jag hoppas att många läser den här boken och jag rekommenderar den starkt till ALLA åldrar .
Janne döljer mörka hemligheter som Krille bara anar vissa gånger . Han vågar inte vara delaktig eftersom det är så djupt från hans håll ! Krille kan se , men väljer att inte VILJA se ! Det är så hemskt och sort , alltihop : " Jag hörde ljud utanför kojan , sov Janne ? Nej , han höll andan . Jag vågade inte röra mig . De hittar oss aldrig , viskade Janne . Han höll en mindre yxa i högra handen , redskapet att bygga kojan med ? Hade den en annan uppgift nu , när kojan var färdig .. ? "