Janne, min vän - den bästa skönlitterära boken Någonsin!

Hej allihop :) jag ska recensera en bok som har fått mig att fundera , fått mig att konstatera att detta verkligen har varit en upplevelse . Det är en väldigt märklig bok och språket som inges är av det riktiga "södersnacket" vilket ger inlvelse i hur det talades bland invånarna då .
Boken utspelar sig i ett killgäng som vistas på söders höjder. Krille ska börja på Södra latin och han förstår att det kommer dra honom från sina kompisar. De andra stolta grabbarna prioriterar sina cyklar framför skolan och ser inget fel med det. Plötsligt när han en dag på väg till skolan cyklar Krille , kommer det upp någon bakifrån - och prejar ! Krille vänder sig om och ser en tjej ! Var har han sett henne förut ...? Pippi är närmast släkt med hans utseende bestämmer sig Krille slutligen för . - Hej jag heter Janne , vad heter du? Jaså , jaha tjejen hette Janne . Långa livet hade lärt Krille att om en kille såg ut som en tjej så var han inte särskilt intresserad av att prata om sitt utseende. Vad hade fått den där killens cykel att preja så perfekt ? Var det en slump eller ?

Jannes vänskap lämnar ständiga frågetecken efter sig och Krilles liv blir två liv , ett med Janne och ett i den nya traditionstyngda skolan.
Krilles föräldrar märker så småningom att det är någonting fel med denna högst ovanliga vän med rött hår och väldiga mängder fräknar ( Krille lär sig fort att inte nämna Jannes yttre , eftersom det några gånger för stora konsekvenser :

" Vi brukade lira nigger på skolgården när skolan hade stängt , vaktis lät mig vara kvar och gillade mig av någon konstig oviss anledning . Det började så småningom växa upp några gymnasister och det var bara ett ynkligt staket som skiljde oss åt från dessa fantomer. Såklart tog de snart bollen och i sådana lägen vet man inte riktigt vad som är bäst att göra. Antingen försöker man ta bollen , men Södra latins äldre elever brukar gilla handboll och flera spelar ofta den sporten . Eller så struntar man i bollen men då kan de starta en egen turnering . Spelet var förlorat om man såg den flyga nedåt Götgatan , eller så hittade man flera månader senare långtihelvete bort vaktad av någon gubbjävel som fått den på bilplåten och skulle säga sin mening"

Det är en väldigt sorglig bok som lämnar slutet öppet åt funderingar vilket utmärker den så bra . Det hela börjar med att en polis förhör grabbarna i gänget (då Janne inte var "upptäckt" än ) och drar upp Jannes byxor - tangerinos heter de ! brukar Janne säga - och andra saker han inte lämnar ifrån sig . Man förstår direkt att det inte står rätt till med denna gestalt , som Krille på senare tid får farliga känslor för... Janne , min vän kan man läsa om och om igen och hitta nya detaljer varje gång , allt är så fint beskrivet med Peter Pohls fantastiska förmåga att man inte kan sluta läsa ! Jag hoppas att många läser den här boken och jag rekommenderar den starkt till ALLA åldrar .
Janne döljer mörka hemligheter som Krille bara anar vissa gånger . Han vågar inte vara delaktig eftersom det är så djupt från hans håll ! Krille kan se , men väljer att inte VILJA se ! Det är så hemskt och sort , alltihop : " Jag hörde ljud utanför kojan , sov Janne ? Nej , han höll andan . Jag vågade inte röra mig . De hittar oss aldrig , viskade Janne . Han höll en mindre yxa i högra handen , redskapet att bygga kojan med ? Hade den en annan uppgift nu , när kojan var färdig .. ? "